Intervju med medarbetare

På NSPHiG arbetar vi med många olika saker som på ett eller annat sätt syftar till att öka brukarinflytande och öppenheten kring psykisk ohälsa. I denna inläggsserie får du bekanta dig med projekten och personerna som arbetar med dem. Nu är det dags för Sara Svensson och Eva Nilsson, två koordinatorer inom brukarinflytande.

Hej Sara och Eva!

Ni arbetar tätt ihop med ett uppdrag inom burkarinflytande i regionen. Vad handlar uppdraget koordinatorer för ökat brukarinflytande om?

Sara: Vi är två koordinatorer. Den ena är anställd inom och för vårdsamverkansstrukturerna och den andra är anställd på NSPHiG i samverkan med Brukarrådet för missbruksfrågor. Tillsammans ska vi stödja utvecklingen av samverkan mellan verksamheter som arbetar med psykisk ohälsa och brukarorganisationer utifrån ”Handlingsplan Psykisk ohälsa 2018–2020” i Västra Götaland. Uppdraget sträcker sig till och med 2020.

Sara: Vi arbetar med brukarmedverkan parallellt på systemnivå, verksamhetsnivå och individnivå. Dessa nivåer skapar förutsättningar för varandra.

Eva: Både brukarorganisationer och professionen har behov av ökat brukarinflytande. Inom professionen handlar det, utöver brukarna, också om arbetsklimat och arbetssituation för personal. Brukarinflytande stärker även verksamheter på det sättet. Att se till bådas behov och kunna mötas på mitten är vad vårt uppdrag handlar om.

 

Sara Svensson – du har arbetat som koordinator för det här projektet sedan 2018. Vad arbetade du med innan?

Jag arbetade på NSPHiG innan jag fick rollen som koordinator för det här uppdraget. Då arbetade jag delvis med Hjärnkoll, men jag har också gjort undersökningar om hur brukarinflytandet ser ut på kommun- och vårdsamverkansnivå. Jag pratade till exempel med föreningarna i länet om deras upplevelse av hur brukarinflytande fungerade för dem och utifrån deras behov och förutsättningar. Jag har även gjort en brukarrevision av SIP i länet.

Jag kom in i NSPHiG via en av våra medlemsföreningar – en förening som gav mig stöd en gång i tiden. Jag har även varit volontär i den föreningen och sitter idag med i styrelsen.

 

Hur skulle du beskriva din roll i projektet?

Jag är anställd på NSPHiG och min roll är att föra fram vårt perspektiv, men även att sprida information och kunskap om våra brukarinflytandemetoder, föreningar och föreningsliv. Jag informerar om våra behov och förutsättningar för att kunna vara med och stötta upp arbetet med att öka brukarinflytandet.

 

Eva Nilsson – du tillsattes nyligen tjänsten som koordinator. Vad arbetade du med innan?

Jag har arbetat på Temagrupp psykiatri i fem år, som jag har varit utlånat till från min tjänst i Partille kommun. Där har jag varit för en utbildningsinsats som kallas vård- och stödsamordningsmodellen, vilket är en samverkansmodell. Jag har utbildat ungefär 400 stycken i den modellen, som Kommun och sjukvård i Göteborgsområdet beslutat att vi ska arbeta med inom delregionen (Storgöteborg). Innan det har jag arbetat inom socialpsykiatrin som boendestöd i många år.

Jag har alltid tyckt att brukaren är viktig del i mitt arbete, så jag känner inte att området brukarinflytande är något nytt för mig. Jag har alltid varit medveten om vikten av att man får med sig brukaren i sitt arbete så de känner sig delaktiga.

 

Hur skulle du beskriva din roll i projektet?

Jag är anställd inom och för vårdsamverkansstrukturerna. Jag har jobbat med detta uppdrag sedan februari och min roll är att se möjligheter inom området brukarinflytande från sjukvårdens och kommunens sida. Min långa yrkeserfarenhet inom socialpsykiatrin bidrar till att se vad man skulle kunna arbeta med inom brukarinflytande.

 

Hur utvecklat skulle ni säga att brukarinflytandet i Västra Götaland är idag?

Sara: Det sker mycket inom arbetet med brukarinflytande och det finns många goda exempel på samverkan mellan verksamheter och brukarorganisationer, men det behöver samtidigt öka och det bör ske såväl lokalt som delregionalt och regionalt. På vissa ställen har man inte utvecklat en samverkan så mycket. Då ska vi kunna finnas som ett stöd för att komma igång med det på olika sätt utefter alla parters förutsättningar.

Sara: Det känns inte som vi behöver uppfinna något nytt helt och hållet. Det gäller att lyfta fram goda exempel hur man har arbetat med brukarinflytande på olika platser. Det här arbetet är ju också något som tar tid – det är inget vi bara kan checka av snabbt.

 

Vad är på gång inom uppdraget just nu? Vad fokuserar ni på i arbetet för tillfället?

Sara: Förra året var vi väldigt inriktade på att ”kratta grusgången” inom området. Vi valde att arbeta fram en slags baskunskap och hitta gemensamma definitioner på vad brukarinflytande är, för att kunna skapa en gemensam förväntan på arbetet.

Eva: Det här är ett uppdrag som gäller i hela länet och som är till grund för ”Handlingsplan Psykisk ohälsa 2018–2020” och deras genomförandeplaner. Vi tittar på vad man kan göra på individ-, verksamhets- och systemnivå utifrån handlingsplanen i de olika vårdsamverkansområdena.

Sara: I år har vi fokuserat mer på den specifika indikatorn i handlingsplanen, som är ökad samverkan med brukarorganisationer. Eftersom varje vårdsamverkansstruktur har ett ansvar att ta fram en genomförandeplan och visa vilka aktiviteter de har för att uppnå målen så ville vi fördjupa oss mer i det. Det kan handla om att anordna informationstillfällen eller att stötta upp i att hitta brukarrepresentanter till grupper där man vill öppna upp för brukarmedverkan.

 

Har covid-19 påverkat sättet ni arbetar på och i så fall hur?

Sara: Tanken var att anordna en del workshops och föredrag, men det har blivit inställt eller framskjutet. En del dialogmöten och planeringsarbete har kunnat genomföras digitalt, men ovissheten inför hösten begränsar oss något. Utöver det har vi fokuserat mer på arbetet med metoden delat beslutsfattande. Det är en metod för delaktighet, verksamhetsmodell som kan användas i all vård och omsorg egentligen.

 

Vad skulle ni vilja arbeta mer med inom området?

Eva: Det här är ett väldigt stort område, och vi har ju egentligen bara börjat ”skrapa på ytan”. Tanken har varit att fokusera på gruppen vuxna nu under våren och barn och unga under hösten. Jag tror inte att det är så tydligt överallt att även barn och unga kan vara delaktiga, exempelvis inom SIP.  Nu vet vi ännu inte exakt hur det blir, och vad vi hinner med, men jag skulle vilja ta reda på vad både sjukvårdens och kommunens verksamheter tror gynnar dem med stärkt brukarmedverkan.

Sara: Jag hoppas på att kunna skapa lite mer kontakter och relationer mellan brukarorganisationer och verksamheter. Den gemensamma kompetensutvecklingen är väldigt viktig. Det kan – och bör – skava lite, men det är så det fungerar i ett förbättringsarbete. Det går inte helt friktionsfritt.

Sara: Att ge föreningar uppdrag att arbeta med är viktigt, och ett sätt att få brukarrörelsen att växa och vara med och påverka. Det är viktigt att värdera brukarrörelsens kunskap lika högt och faktiskt använda sig av den för att kunna lyckas med sitt arbete.

 

Hur fungerar det att arbeta så tätt ihop med tanke på era olika yrkesbakgrunder?

Eva: Vi är öppna med varandra om vi inte förstår eller håller med den andre, så det blir bra diskussioner och det leder oftast till bra lösningar. Jag tycker det här är en väldigt viktig del av uppdraget – att vi kommer från olika verksamheter. Jag tycker även att jag och Sara kompletterar varandra bra i detta uppdrag.

Sara: Det finns egentligen inga genvägar när man arbetar med ökad samverkan och ökat brukarinflytande. Vi behöver göra det här arbetet grundligt och tillsammans för att det ska bli hållbart. Då är det superbra att jobba med någon som kommer från den världen, så vi vet vad vi ska tänka på.

 

Sara Svensson och Eva Nilsson