Erfarenheter av brukarrepresentation

Johanna Jaring, brukarrepresentant på NSPH Västra Götaland och Göteborg:

Min erfarenhet är att behoven hos dem som verksamheter är till för ibland 
glöms bort i diskussioner. Att som brukarrepresentant komplettera verksamhetsperspektivet med egenerfaren kunskap känns många gånger avgörande för att beslut ska leda till målgruppsanpassade insatser. Ibland handlar det om att lyfta generella erfarenheter från brukarrörelsen. Andra gånger om att uppmärksamma behovet av att undersöka målgruppens behov.

Ett exempel var när vårdsamverkan Skaraborg genomförde en kartläggning av primärvårdens arbete med psykisk hälsa, som baserades på dialog med verksamhetsföreträdare. Jag lyfte vikten av att även undersöka patienters upplevelser. Det ledde till brukarrevisioner på två vårdcentraler, där det framkom utvecklingsbehov som professionen inte uppmärksammat.

Lise-Lotte Risö Bergerlind, tidigare chef på Kunskapsstöd för psykisk hälsa:

I Västra Götalandsregionen har vi valt att från start bemanna vår kunskapsorganisation med både medarbetare och egenerfarna. De åtta regionala processteam har i allmänhet två brukarrepresentanter vardera. Vi har hittat ett bra samarbete med NSPH Västra Götaland och Brukarrådet för missbruksfrågor som hjälper till att utse lämpliga personer.

Genom att sitta med på samma sätt som övriga kan man påverka diskussioner och utformandet av dokument, exempelvis regionala medicinska riktlinjer, specifikt i de delar som ger vägledning kring bemötande och anhörigperspektiv. Då dessa processteam ordnar utbildningar så är ofta egenerfarna personer med för att ge övriga en inblick i hur viktigt det är att lyssna på den enskilde personen, arbeta personcentrerat, men även vad en viss diagnosgrupp kan ha för förutsättningar i livet.