Bemötande och återhämtning

Anna-Karin Engqvist arbetar på NSPH Västra Götaland. Hon har erfarenhet av psykos och har upplevt både bra och mindre bra bemötande från personal. De bra exemplen har varit en viktig del i hennes återhämtning.

Vad är ett gott bemötande för dig?

– Ett gott bemötande för mig är när man är lugn, trygg, vänlig och varm. Att man är tydlig och pratar till mig som person och inte över huvudet.

Hur ser du på kopplingen mellan bemötande och återhämtning?

– Jag har varit inlagd några gånger på en liten krisavdelning som tidigare fanns i Gamlestaden där de flesta i personalen var fantastiskt proffsiga. Jag kommer ihåg en sjuksköterska som pratade väldigt lugnt med mig och upprepade många gånger att ”du är på en trygg plats”. När jag var livrädd för att somna strök hon mig över ansiktet tills jag somnade.

– När jag har varit psykotiskt har jag varit väldigt rädd för omvärlden och då har personalens bemötande haft stor betydelse för skapandet av tillit vilket i sin tur har stor betydelse för återhämtningen. Att man litar på att personalen vill en väl kan vara avgörande för om man frivilligt tar emot den hjälp och det stöd som erbjuds.

Vad tycker du är viktigt att tänka på för personal som möter en person som har tappat hoppet eller befinner sig i början av sin återhämtningsresa?

– Jag tänker att det är viktigt att man peppar och betonar att det går att återhämta sig och att det kommer att kännas ljusare om man bara håller ut och fortsätter att kämpa på. Och att det finns många människor som bryr sig om personen.

– Ett exempel när jag själv befann mig i en kris och hade tappat allt hopp så sa en sjuksköterska att ”detta är bara en begränsad period av ditt liv, det kommer att bli bättre även om det inte känns så just nu”. Det fick det att kännas lite lättare i stunden och jag blev tryggare med att så som det var under den perioden skulle det inte vara för alltid.

Kan du ge exempel på när du har upplevt ett gott bemötande?

– Jag har ett särskilt fint minne av en situation när jag en kväll stod och kikade ut bakom rullgardinen och var helt livrädd då jag tyckte att det såg ut som att det stod svartklädda män med vapen riktade emot mig i fönstren i en kontorsbyggnad tvärs över vägen.

– Då var det en skötare som snappade upp min rädsla. Han stod länge bredvid mig och pratade lugnt. Han sa ”jag förstår att du är rädd om du ser män med vapen men jag ser inte det du ser, jag ser stora krukor”. Han höll inte med mig men sa inte heller direkt att jag hade fel. Han bekräftade mig i mina rädslor och lugnade mig tillräckligt för att jag skulle kunna somna. På morgonen efter gick jag och min case manager tillsammans dit och tittade och det var stora svarta krukor i fönstren så då kunde jag helt släppa den rädslan.