Intervju med medarbetare

På NSPHiG arbetar vi med många olika saker som på ett eller annat sätt syftar till att öka brukarinflytande och öppenheten kring psykisk ohälsa. I denna inläggsserie får du bekanta dig med projekten och personerna som arbetar med dem. Nu är det dags för Agneta Persson och Anna-Karin Engqvist, som arbetar med Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget på NSPHiG.

Hej Agneta och Anna-Karin!

Ni arbetar med Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget. Kan ni börja med att berätta lite mer om uppdraget?
Vi arbetar främst med fyra olika fokus. Vi sprider information och kunskap om mänskliga rättigheter och psykisk hälsa och vi arbetar med samverkan, intressepolitik och regional utveckling. Detta kan innebära allt från individuella möten till större och mindre föreläsningar, workshops, studiecirklar, föreningsnätverksträffar och dialogmöten med mera. Vi arbetar också långsiktigt och strategiskt med samverkan för att kunna driva på utvecklingen som rör våra frågor.

Arbetet är alltså mycket varierat, vilket gör det så roligt och givande!

 

Vi vill såklart veta mer om er också. Hur länge har ni arbetat på NSPHiG och med det här uppdraget? Vilka är era roller i uppdraget?
Agneta: Jag har arbetat på NSPHiG i ungefär fyra och ett halvt år med olika projekt och arbetsuppgifter. I nuvarande Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget är jag samordnare tillsammans med Anna-Karin.

Anna-Karin: Jag har arbetat på NSPHiG lika länge som Agneta. Vi började jobba tillsammans i ett Arvsfondsprojekt om mänskliga rättigheter och nu är även jag samordnare i Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget sedan ungefär ett år tillbaka. Man kan väl säga att min roll är lite mer att göra bakgrundsjobb medan Agneta mer är ansiktet utåt. Fast mycket gör vi ändå tillsammans.

 

Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget är ett brett och långsiktigt uppdrag. Vad arbetar ni med mest just nu?
Just nu arbetar vi mest med kunskapsinhämtning och spridning och är i uppstarten med att forma fram en kunskapsplattform av något slag. Den ska samla information om mänskliga rättigheter och psykisk hälsa.

Vi arbetar också mycket med påverkan genom att vara med i olika processgrupper som rör vårt område och också i olika samverkansråd.

 

Alla som är involverade i NSPHiG:s projekt har egen erfarenhet av psykisk ohälsa – för egen del eller som anhörig. Vilka fördelar ser ni med det?
Agneta: Det finns stora fördelar med det. Framför allt för mig personligen har det gett andra perspektiv på livet. Att alla är unika och sköra var och en av oss, men på olika sätt. Ödmjukhet inför livet och människors olika erfarenheter tycker jag är viktigt.

Anna-Karin: För att verkligen kunna förstå människors psykiska lidande tror jag att den egna erfarenheten är avgörande. Jag tror att erfarenheten ger ett inifrånperspektiv som gör att man kan få syn på saker som annars kan vara svåra att uppfatta. Det är en typ av kunskap som inte går att läsa sig till. Jag tror också att den egna erfarenheten skapar möjlighet till ett mer jämbördigt och tryggt möte när man i sin yrkesroll möter andra personer med psykisk ohälsa. Det kan göra att människor vågar öppna upp sig mer.

 

Har ni något speciellt minne som ni vill dela med er av från er tid som samordnare för det här uppdraget?
Agneta: Det är svårt att välja bara ett, men kanske då en person kom fram till mig efter en föreläsning och sa att det verkligen hade gjort skillnad. Det syntes att det hade varit viktigt för personen. Kanske avgörande i viss mån. Det gör arbetet så värdefullt och givande!

Anna-Karin: Jag har ett särskilt fint minne av ett av våra första uppdrag i det här projektet. Det var när vi var i Färgelanda på aktivitetshuset Regnbågen förra våren. Vi träffade tre väldigt engagerade personer som höll på att starta upp en förening för personer med psykisk ohälsa. Vi hade ett väldigt fint samtal med dem om vad man kan göra i en förening. Det var så glädjande och inspirerande att möta deras engagemang och deras önskan att komma igång med föreningen för att kunna stötta och hjälpa andra människor. Det kändes väldigt fint och roligt!

 

Covid-19 har fått många organisationer att behöva tänka om och tänka nytt gällande sina arbetssätt. Hur förhåller sig Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget till den rådande situationen?
Vi försöker nu tänka nytt och anpassa oss till situationen. Vi kommer att fokusera mer på digitala lösningar och möten. Men vi kommer också att ha utomhusmöten i mindre grupper.

 

Sist, men inte minst, vad är det absolut bästa med att jobba inom Förenings- och mänskliga rättighetsuppdraget?
Agneta: Det absolut bästa är att göra skillnad i stort och smått och mötena med alla fantastiska människor. Det är en förmån att få arbeta med det jag brinner för och jag har bästa kollegan och vännen i Anna-Karin!

Anna-Karin: Det bästa är att det känns som att vi gör något som är väldigt viktigt och som faktiskt betyder något för andra människor. Men också att det är ett väldigt fritt och varierat jobb där jag hela tiden lär mig mycket nytt, och att jag får jobba så tätt tillsammans med min bästa vän Agneta.

 

Agneta och Anna-Karin