”Jag lever mitt liv mellan stuprören”- ny rapport om SIP, Samordnad individuell plan.

Hur blir det för den enskilde med psykisk ohälsa eller närstående när man får en SIP, Samordnad individuell plan? Vad fungerar och vilka svårigheter finns? Det är några av de frågor som NSPHiG undersökt i en ny rapport om SIP, som är gjord på uppdrag av Västra Götalandsregionen.
– SIP handlar inte bara om möten, det handlar om människor liv, säger Sara Svensson, NSPHiG, som skrivit rapporten.

”Jag lever mitt liv mellan stuprören”, heter rapporten och citatet är hämtat från en av de personer som deltagit i de djupintervjuer som gjorts. Citatet beskriver hur det kan kännas att leva med insatser utan fungerande samordning av dem. Syftet med SIP är just att sådana situationer inte ska uppstå.

När man är sjuk får man ofta hjälp från flera olika håll. Om både socialtjänst och hälso- och sjukvård är inkopplade har man rätt att få en SIP. Det innebär att brukaren och alla inblandade aktörer som ger stöd, tillsammans tar fram en plan som beskriver vilka insatser den enskilde behöver, vilka aktörer som har ansvar för vilka åtgärder, när de ska göras och vem som har det övergripande ansvaret för planen. På så vis får alla parter en gemensam bild av hur behovet av stöd ser ut. Det gör det lättare att ser till att insatser sker i en bra ordning, att man får rätt stöd och att det blir en uppföljning av hur det går. SIP är en lagstadgad rättighet sedan 2010 och gäller både vuxna och barn.

Det finns uppföljningar av hur SIP fungerar sedan tidigare, men då har man inte fokuserat på brukarnas erfarenheter i samma utsträckning som i den här rapporten, som också är en brukarrevision, det vill säga den är gjord av personer med egen erfarenhet av vård och omsorg.

Rapporten bygger på 57 enkätsvar och tolv djupintervjuer. Den viktigaste slutsatsen av svaren är hur stor betydelse SIP har för den enskilda individens liv och mående.

– När SIP fungerar, när man har en tydlig plan som alla inblandade parter förstår och man får sina behov tillgodosedda, så kan det ge ringar på vattnet för övriga livet. Man får mer energi att lägga tid på saker i livet som främjar den psykiska hälsan. Det kan till exempel handla om att man orkar jobba igen, att man orkar skaffa sig vänner, berättar Sara Svensson.

Det kan dels bero på att man får den hjälp man behöver. Dels att SIP minskar stressen att hålla koll på alla kontakter med myndigheter och vårdkontakter. Men det kan också betyda mycket att olika aktörer samverkar för att hjälpa en i livet, en del beskriver att just detta fått dem att känna sig viktig.

En del som deltagit i undersökningen har också erfarenheter av raka motsatsen, att SIP inte fungerat på grund att ansvariga personer inte dyker upp på möten eller att någon av aktörerna inte gör det som man kommit överens om i planen. Det kan få stora konsekvenser.

– Följden kan bli att man förvärras i sin psykiska ohälsa, att återhämtningsprocessen blir utdragen eftersom man upplever stress när samverkan mellan olika instanser inte fungerar. Det kan också vara att man förlorar tilliten till samhället eller att det påverkar ens ekonomiska situation. Även närstående berättar om att de drabbas, de får fortsatt hålla i alla kontakter, de blir inte lyssnade på och riskerar att gå in i väggen, säger Sara Svensson.

Några av de som svarat på undersökningen beskriver också att de känt sig väldigt utsatta under mötena med omsorgs- och vårdgivare samt myndigheter i vissa fall, just eftersom det handlar om så viktiga och känsliga delar av ens liv. Många upplever att det kan kännas svårt att ta upp sina problem, att man känner sig jobbig för att man kräver saker, även om man har rätt till dem. Där betonar Sara Svensson hur viktigt det är att den som leder mötena ser till att skapa ett tryggt samtalsklimat under mötena.

En av de slutsatser som rapporten kommer fram till är att det bör finnas någon slags instans att vända sig till som brukare om man inte är nöjd med hur SIP fungerar eller om man inte fått SIP trots behov. En annan viktig slutsats är att det behövs större spridning av information och kunskap om SIP både till allmänheten och till professionen. Rapporten innehåller också råd till både brukare och profession.

Tanken är att rapporten nu ska användas som underlag i utvecklingen av SIP i Västra Götalandsregionen och den kommer att presenteras för olika styrgrupper i regionen.
– Förhoppningen är att rapporten ska förbättra möjligheterna att använda SIP som ett verktyg i arbetet att främja personers psykiska hälsa, säger Sara Svensson.

Läs och ladda ner rapporten här.

Här kan du läsa om rapporten på Vårdsamverkan i Västra Götalands hemsida.

I november 2017 fick NSPHiG medel av Västra Götalandsregionen för att genomföra en brukarrevision av SIP i länet i samarbete med Brukarrådet för Missbruksfrågor i VG, samt med metodstöd av vetenskaplig ledare på FoU Fyrbodal finansierad av kommunerna via VästKom.

Stort tack till alla medverkande i djupintervjuer och enkätundersökningen!

Ur rapporten:

Tre tips på förbättringsområden:

• Större fokus på den enskildes rättigheter och vikten av brukarinflytande i informationen om SIP
• Mer kunskap om samverkan, psykisk ohälsa och bemötande till professionen
• Skapa bättre förutsättningar för aktörers deltagande på SIP-möten

Tre tips till professionen om SIP:
• Fundera över vad du som profession själv behöver för att kunna delta på ett öppet och effektivt sätt
• Informera syftet med den enskildes SIP och att det är dennes plan
• Individfokus – återgå till den enskildes agenda och frågor under mötet

Tre tips från och till brukare/närstående:
• Läs på om dina rättigheter
• Ta med en stödperson
• Kontakta en brukarförening om du behöver råd eller stöd