Krönika av Lisa Vainio
För drygt ett år sedan gick min vän bort. Officiellt dog han av förgiftning till följd av pågående missbruk, men om du frågar mig är det inte hela sanningen. Grunden till missbruket av alkohol, amfetamin och bensodiazepiner var nämligen psykisk ohälsa. Så länge jag kände honom led han av ångestrelaterad problematik med social fobi i täten.
Med alkohol och droger försvann den sociala fobin. Min vän började utbilda sig och tänka på framtiden, men missbruket började kräva mer och mer. Relationen till familj och vänner blev i perioder sämre. Jag kunde själv känna en maktlöshet, hopplöshet och viss irritation när han bönande om att få låna pengar, på den plötsliga frånvaron som snabbt övergick i översociala tendenser och på det allt sämre minnet.
Situationen blev ohållbar för honom och personer i hans omgivning. Det som först hade löst ångestproblemen hade blivit en tvångströja.
Under en period började det ljusna och hoppet kom tillbaka. Han fick hjälp på en beroendemottagning. Antabus skrevs ut. Han återupptog studierna som hade lagts på is och flyttade till en egen lägenhet. Dessvärre blev det snart mörkare igen. Utan alkoholen och drogerna trädde den bakomliggande psykiska ohälsan fram och greppade tag om honom.
Tyvärr är den här vännen bara en av flera jag känner där den psykiska ohälsan samarbetar med droger och/eller alkohol för att bryta ner personen.
________
Förekomsten av missbruk eller beroende samtidigt som psykiatrisk problematik kallas för samsjuklighet. Det är vanligt att personer med missbruk eller beroende samtidigt lider av ADHD eller annan neuropsykiatrisk diagnos, ångest, depression eller personlighetssyndrom. Samma sak gäller omvänt – att personer med psykisk ohälsa oftare lever med ett missbruk eller beroende än övriga befolkningen.
För min vän fungerade missbruket som ett hölje över den psykiska ohälsan. Substanserna har förmågan att täcka ångesten. I början känns det bra; du blir gladare, piggare och kanske mer social. Den psykiska ohälsan är som bortblåst och personer i din närhet upplever också att du mår bättre. Med tiden blir missbrukshöljet en del av dig. Nya symtom träder fram och blandas med symtomen av den psykiska ohälsan. Problemen går in i varandra och smälter samman till en förödande kompott.
________
Det går inte att lösa psykiska grundproblem med alkohol och droger. Men det går inte heller att lösa grundproblemen genom att enbart bli fri från ett missbruk. Psykisk ohälsa i den formen som min vän led av löses inte per automatik – den måste behandlas parallellt med missbruket.
Det här vet vi redan, men dessvärre är det inte alltid så det går till.
Min vän är långt ifrån ensam om att ha blivit bollad mellan olika kliniker, mottagningar, enheter och huvudmän. Många hänvisade till varandra och menade på att det ena problemet måste behandlas innan det andra kan tas itu med. Ingen tycktes veta vem som egentligen skulle ha huvudansvaret. Stuprörssystem i sitt esse.
Oftast var det missbruket som ansågs vara huvudproblemet och det som måste tas tag i först. Problemet var ju bara att min vän inte klarade av livet utan missbruk, eftersom ångesten omedelbart drev honom tillbaka till det.
Jag känner medlidande för alla skötare, behandlare, psykologer, terapeuter, socialsekreterare, läkare och andra som behöver yttra orden ”du måste bli ren innan vi kan hjälpa dig” till en person med denna typ av samsjuklighet. Medlidandet känner jag för att jag tror (och hoppas) att personer i dessa yrkesgrupper vet att det inte är en optimal metod, men själva inte har makt över stuprörssystemet.
________
Det här är en mörk historia, men det finns hopp för framtiden. I juni 2020 kom nämligen ett glädjande besked. Det hade beslutats att Anders Printz blir särskild utredare för samsjuklighet av psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Fram till november 2021 har han i regeringsuppdrag att bland annat föreslå hur samverkan mellan huvudmän kan förbättras samt hur det yttersta ansvaret kan samlas hos en huvudman.
Det låter lovande. Förhoppningsvis ser vi till att det inte stannar vid fina ord i en rapport, utan att det blir praktik av det också.
För min väns del är det tyvärr för sent, men ljuset tänds för andra med samsjuklighet och som är i behov av parallella behandlingar, ökad samverkan och tydligare ansvarsfördelning.