Röster om egen erfarenhet: Anna-Karin om återhämtning, fördomar och arbete

Vad innebär det att arbeta med egen erfarenhet av psykisk ohälsa? Varför är den egenerfarna kunskapen viktig? Och hur ser våra, de egenerfarnas, återhämtningsresor ut? Den egna erfarenheten genomsyrar hela NSPH Västra Götaland. I den här serien berättar personer på NSPH Västra Götaland och i våra nätverk om olika perspektiv av området.

Anna-Karin arbetar bland annat med mänskliga rättigheter och brukarstyrda brukarrevisioner på NSPH Västra Götaland. Här berättar hon om sina erfarenheter av psykos, återhämtning och fördomar, men även hur det är att arbeta med sådana frågor som hon själv har kämpat med.

Kan du berätta något om dina erfarenheter av psykisk ohälsa?

– Jag började få panikattacker runt 2005 efter att ha varit nedstämd ganska länge. Just då var min livssituation som sådan att jag läste två olika utbildningar och samtidigt jobbade natt på en gruppbostad. Jag visste inte vad jag ville göra eller vem jag egentligen var, därför försökte jag göra för mycket på samma gång. Jag prioriterade bort sömnen väldigt mycket. Jag fick mer och mer ångest vilket ledde till en negativ spiral, ju mindre sömn desto mer ångest desto mindre sömn. Några år senare kraschade jag och gick in i psykos och blev inlagd på sjukhus. Under cirka tio år blev jag så dålig periodvis att jag behövde sjukhusvård flera gånger.

– Jag har erfarenhet av tvångsåtgärder, dåligt bemötande från vårdpersonal och att inte få någon direkt behandling, bara medicinering och förvaring. Samtidigt har jag också erfarenhet från en vårdavdelning där jag fått otroligt gott bemötande och där personalen verkligen varit fantastiska och gjort allt för att trygga upp mig och dämpa min ångest och mina vanföreställningar. Att bemötandet kan vara så olika och har så stor betydelse för återhämtningen är en insikt som jag använder mig av i de utbildningar jag är med och håller i arbetet.

Vad har varit viktigt för dig i din återhämtning och har du stött på fördomar på vägen?

– Min återhämtningsresa har varit lång och det har krävts väldigt många olika insatser för mig att må bättre. Förutom bland annat långvarig terapi, var en viktig del för att stärka min självkänsla en grupp som jag var med i tillsammans med flera andra brukare inom psykosvården. Där pratade vi om psykos utifrån våra olika erfarenheter och olika teorier och forskning inom området och vi anordnade bland annat föreläsningar och filmkvällar för andra brukare. Det finns en kraft i den gemensamma erfarenheten, att kunna spegla och stärka varandra, att känna att man inte är ensam, det minskar skammen och självstigmat.

– Det finns mycket fördomar om psykossjukdomar tror jag, till exempel att man skulle vara låg- eller högfungerande rakt igenom. Jag gillar inte dessa begrepp, då jag tänker att det handlar om att man mår olika bra olika dagar och i olika situationer. Själv känner jag mig ganska funktionsnedsatt i vissa situationer medan jag fungerar mycket bra i andra situationer. Fördomar kan tyvärr påverka självkänslan och leda till känslor av skam då man kan bli nedvärderad av omgivningen, det har jag blivit till exempel av somatisk vård och myndigheter.

Idag arbetar du med frågor som du själv har kämpat länge med. Hur tänker du kring det?

– Något som jag tycker är viktigt är att man får möjlighet att jobba, studera eller göra det man vill trots att man har symptom på psykisk ohälsa. Att man inte behöver vänta med det man vill göra tills man mår på topp utan får man bara möjlighet och stöd i att göra det man vill i den takt och på det sätt man orkar med så tror jag det i många fall kan gynna återhämtningen, så har det varit för mig.

– Mina perioder med psykos har verkligen varit fasansfulla, det var som att vara fast i en mardröm och inte kunna vakna upp ur den. Samtidigt har den erfarenheten stärkt mig och kanske gjort mig mer ödmjuk inför människors utsatthet. När jag började jobba med detta mådde jag ganska dåligt. Jobbet gav mig ny kraft och bidrog till att jag mådde bättre. Jag hoppas att min erfarenhet kan vara ett stöd för andra som befinner sig på botten och kanske ge hopp om att man kan jobba och leva ett gott liv även fast man har ångest, paranoida tankar eller hör röster ibland.