Röster om egen erfarenhet: en brukarrevisor och PTP-psykolog delar med sig av sina tankar

Vad innebär det att arbeta med egen erfarenhet av psykisk ohälsa? Varför är den egenerfarna kunskapen viktig? Och hur ser våra, de egenerfarnas, återhämtningsresor ut? Den egna erfarenheten genomsyrar hela NSPH Västra Götaland. I den här serien berättar personer på NSPH Västra Götaland och i våra nätverk om olika perspektiv av området.

Sandra har jobbat extra som brukarrevisor (en intervjuare med egen- eller anhörigerfarenhet av psykisk ohälsa) i NSPH Västra Götalands brukarstyrda brukarrevisioner. Numera har hon en psykologexamen och har påbörjat en PTP-tjänst*. Här berättar Sandra vad uppdraget som brukarrevisor och den egna erfarenheten betyder för henne – både ur ett personligt perspektiv och i rollen som PTP-psykolog.

Du arbetade som brukarrevisor i våra brukarrevisioner under flera år, och hann därför intervjua många brukare. Vad gav det dig att arbeta som brukarrevisor?

– Det har varit givande både genom att jag fått känna att jag är med och gör brukarnas röst och erfarenheter hörda och genom alla jag har fått träffa och deras berättelser jag har fått ta del av. Många möten har liksom ”stannat kvar” hos mig och kommer nog göra det länge. Inte på ett dåligt sätt, utan mer som tänkvärda samtal och fina minnen.

– Jag har lärt mig mycket om brukarperspektiv och egen erfarenhet, såväl av er (NSPH Västra Götaland) som de jag har fått förmånen att intervjua. Det är något jag tar med mig in i mitt framtida yrkesliv som psykolog. Det känns otroligt värdefullt för mig att ha fått den här erfarenheten.

På vilka sätt bär du med dig det du har fått lära dig om brukarperspektiv, men även din egen erfarenhet av psykisk ohälsa, i rollen som PTP-psykolog?

– På psykologprogrammet lär man sig om brukar-/patientperspektivet, men jag personligen har tyckt att det ändå inte riktigt stått i proportion till hur viktigt det är. Där jag läste till psykolog hade vi förmånen att få gå i egenterapi, vilket (bland mycket annat) bidrog till en erfarenhet av att själv sitta i patientstolen. En erfarenhet som jag och många med mig även har sedan innan psykologprogrammet.

– Patientrollen kan upplevas på så många olika sätt, och patientens behov och förmåga att ta till sig av terapin kan dessutom också bero så mycket på de stödinsatser hen får (eller inte får). Som brukarrevisor har jag fått en liten, men viktig, inblick i fler aspekter av hur det kan vara att vara personen där i stolen mitt emot.

– Jag försöker även att hålla fast vid minnet av min egen erfarenhet av att vara patient med psykisk ohälsa. Det var under en period i livet då jag dessutom inte visste så mycket om terapi och vad jag kunde förvänta mig. Jag minns att jag var nervös, orolig över att bli avvisad och rädd att inte bli förstådd eller tagen på allvar. Där och då var det dessutom vissa saker som jag inte riktigt förstod gällande min vård och hur allt fungerade, jag förstod inte riktigt vårdens perspektiv på det hela. Nu har jag fått en bättre förståelse för vårdperspektivet och varför vissa saker blev som de blev. Och nu känns det viktigare än någonsin att minnas hur det var innan jag fick den förståelsen, och hur jag som patient upplevde det. 

*Praktisk tjänstgöring för psykologer, ett moment krävs för att erhålla legitimation som psykolog efter genomförd psykologexamen.