Röster om egen erfarenhet: Filippa om egen erfarenhet och brukarrepresentation

Vad innebär det att arbeta med egen erfarenhet av psykisk ohälsa? Varför är den egenerfarna kunskapen viktig? Och hur ser våra, de egenerfarnas, återhämtningsresor ut? Den egna erfarenheten genomsyrar hela NSPH Västra Götaland. I den här serien berättar personer på NSPH Västra Götaland och i våra nätverk om olika perspektiv av området.

Filippa Gagnér Jenneteg är utvecklingsledare på NSPH Västra Götaland och har lång erfarenhet av att arbeta med det egenerfarna perspektivet. Hon lyfter gärna vikten av representation – att företräda en samlad grupps röster och erfarenheter.

Du har varit brukarrepresentant i många sammanhang genom åren. Vad driver dig i arbetet med brukarrepresentation? Varför är det viktigt?

– När jag själv mådde som sämst var min röst inte den starkaste. Jag kände inte till vård- och omsorgssystemen, jag visste inte vad jag hade ”rätt att tycka” och jag bar på mycket skam över mitt psykiska mående. Framför allt kommer jag ihåg hur liten och ensam jag kände mig. Detta är minnen som sitter i ryggmärgen och som driver mitt arbete idag. Jag tänker på hur mycket det hade betytt för mig att veta att det fanns brukarorganisationer som drev de frågor som jag inte hade kraft, tid eller mod att driva som det var då.

– Flera av oss som jobbar som brukarrepresentanter har ett bagage med oss som kan påverka vår tro på oss själva. Vi kan bära med oss en röst som säger att vi är hjälplösa och inte har något vettigt att komma med. Bagaget kan vara en utmaning och ibland göra oss lite mer sårbara i möten. Men att sårbarheten finns där är också vår styrka i sig, som inte ska behöva tränas bort. Såren från våra egna erfarenheter av psykisk ohälsa har gett oss viktiga infallsvinklar och förståelse för vissa perspektiv som ibland glöms bort i vård- och omsorgssammanhang.

Vad skulle du vilja säga till verksamheter som bjuder in brukarrepresentanter till olika sammanhang?

– Ett medskick till verksamheter är att inte bara lyssna till brukarrepresentanternas röster, utan minst lika viktigt är att förvalta den. Jag vet inte hur många möten jag varit på där man säger sig lyssna på brukarrepresentanter, men där representanternas förslag och åsikter i mycket mindre utsträckning protokollförs, följs upp eller leder till verkstad. Då blir man till slut less. I förlängningen kan det leda till att man inte vill lägga sin tid på den typen av möten. Och tvärtom – när de egenerfarnas röster och perspektiv tillvaratas med samma tyngd som andras, då kan det leda till stora utvecklingssprång inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

– Civilsamhället lägger ner så ofantligt mycket tid på att stötta upp olika behov hos människor. Det handlar om den tid som infaller utanför vårdens ramar, det vill säga den största delen av tiden där folk spenderar sitt liv. Denna samlade kunskap är såklart ovärderlig för verksamheter som sliter med att forma sina insatser utifrån människors behov, så de blir så goda och effektiva som möjligt. Det är inte för intet som den egenerfarna kunskapen lyfts fram som det tredje benet när verksamheter ska arbeta med så kallad evidensbaserad praktik. Så bjud in oss. Vi vill och kan bidra!