Röster om egen erfarenhet: Stefan om psykos och vägen till arbete som peer supporter

Vad innebär det att arbeta med egen erfarenhet av psykisk ohälsa? Varför är den egenerfarna kunskapen viktig? Och hur ser våra, de egenerfarnas, återhämtningsresor ut? Den egna erfarenheten genomsyrar hela NSPH Västra Götaland. I den här serien berättar personer på NSPH Västra Götaland och i våra nätverk om olika perspektiv av området.

Stefan arbetar som peer supporter sedan 2017. I dagsläget jobbar han på Psykosmottagning Mölndal. Här delar Stefan med sig av sin erfarenhet av psykos, vägen till ett arbete och betydelsen av att få använda sina erfarenheter som främsta arbetsverktyg.

Kan du berätta något om dina erfarenheter av psykisk ohälsa?

– Jag växte upp i en medelklassfamilj och hade en skyddad, positiv och trygg tillvaro, men var lite känslig redan som barn. Den första katastrofen för mig var när jag var tonåring och min far avled. Detta är nog den första törnen för mig, som samvarierade med en sårbarhet i generna. Jag hanterade sorgearbetet klumpigt, med nära noll bearbetning av känslorna. Jag började glida iväg mot något jag inte kunde kontrollera, men lyckades utbilda mig på universitet och fick sommarjobb.

– Jag minns att jag en dag sade ”Jag känner inte igen mig själv” till min mamma. Det var en signal på att något höll på att hända, men jag famlade vidare i livet. 1990 kraschade jag och hamnade på Lillhagens mentalsjukhus, där jag fick diagnosen cykloid psykos (idag schizoaffektivt syndrom). Under den här tiden hade jag ingen sjukdomsinsikt och blev inlagd fler gånger efter det. 1991 blev jag diagnostiserad med schizofreni och fick mina första injektioner, som jag får än idag.

– Under en lång period efter det här gick det bra för mig, men 2008 kraschade jag igen och hamnade på Psykosmottagning Mölndal, där jag idag arbetar. Sedan dess medicinerar jag och det har gått bra. Jag har även fått en ny diagnos; ospecificerad icke-organisk psykos.

Idag har du ett stabilt liv och arbetar som peer supporter. Hur har återhämtningsresa dit sett ut?

– Efter kraschen 2008 fick jag ny medicin. Jag blev sjukskriven och fick sjukersättning i tre år. Efter det började jag arbetsträna och senare fick jag möjligheten att utbilda mig till peer supporter. Det här blev min stora räddning! Jag fick tipset om Peer Support-utbildningen av IFS Göteborg, som jag hade börjat engagera mig i några år tidigare. Jag påbörjade utbildningen 2017 och fick sedan anställning på en psykiatriavdelning på Södra Älvsborgs sjukhus samma år. IFS Göteborg har både räddat mig på jobbplan och på ett personligt plan, då jag genom ett tips från dem om Nå ut-teamet (som idag är nerlagt) även träffade min fru.

– De viktiga delarna i min återhämtning kan sammanfattas med att jag fick medicin, sysselsättning och ett förhållande.

Hur har du användning av dina erfarenheter av psykisk ohälsa i arbetet idag?

– Jag jobbar ju på en psykosavdelning och med min egen erfarenhet av psykostillstånd får jag en genväg till förståelse för patienterna. Jag kan använda den egna erfarenheten så patienter kan spegla sig i mitt tillfrisknande. De kan använda mig som förebild och jag kan skänka hopp om förbättring. Om jag lyckas med det har jag gjort en bra insats.

– Att arbeta utifrån den egna erfarenheten är även en väg till självupprättelse. Det är ett givande och tagande. Jag stärker mig själv, samtidigt som jag bidrar till patienters läkning. Min livsberättelse är mitt verktyg i arbetet. Vi egenerfarna ju har en livslång och unik utbildning, bestående av både kraschar och återhämtning – det kan man inte lära sig på utbildning.