Krönika av Jenny Ahto
Idag är det Dagen för ungas psykiska hälsa, en dag som den ideella föreningen Tilia tog initiativ till för ett par år sedan. Vi läser ofta om att den psykiska ohälsan hos barn och unga ökar. Hur arbetar man med detta i Västra Götaland och vad kan vi satsa mer på? NSPH Västra Götalands Jenny Ahto sitter med i olika arbets- och nätverksgrupper som rör barn och unga. Hon har skrivit en text tillägnad den här dagen.
Vi läser det om och om igen: psykisk ohälsa bland barn och unga är ett växande problem. Mycket görs redan för att förbättra situationen för barn och unga med psykisk ohälsa, men det finns också många utvecklingsmöjligheter. Låt oss börja med att få en överblick över sådant som faktiskt redan görs, både i Sverige generellt och Västra Götaland specifikt.
Jag sitter med i olika vårdsamverkansplattformar samt arbets- och utvecklingsgrupper, däribland sådana som specifikt rör psykisk (o)hälsa hos barn och unga. Jag märker av i min position att det satsas mycket och utförs utvecklingsarbete på flera olika nivåer inom området barn och unga vuxna, till exempel vad gäller BUP (barn- och ungdomspsykiatrin, UPH-vårdcentraler (UPH står för Ungdom Psykisk Hälsa), SIS (Statens Institutionsstyrelse), ungdomsmottagningar samt MINI-Maria (mottagningar för unga med beroendeproblematik). Det jobbas på bredare fronter med samverkan för barn och unga vuxna i skolan, vården och kommunen. Man är dessutom i startgroparna med att etablera ett stort centralt kontakt- och remisscenter (”En väg in”).
Den senaste tiden har rapporteringar om SiS-hem fått stort fokus. Bilden som vi har fått av verksamheterna är långt ifrån positiv. Med anledning av de oegentligheter som har framkommit på våra SiS-hem har det startats upp ett pilotprojekt som ska undersöka situationen för barn och ungdomar med omfattande psykiatriskt vårdbehov. Målsättningen är att kunna erbjuda tidigare insatser och höja kvalitén på vården. Det här projektet tycker jag är mycket välkommet!
– – – – –
Att det satsas mycket inom området barn och unga vuxna med psykisk ohälsa är tydligt genom exemplen ovan, men låt oss nu gå vidare med vad jag menar kan göras mer och annorlunda.
Det första handlar om tidiga insatser. Vikten av tidiga insatser kan inte överskattas. Jag önskar att insatser i högre grad sattes in ännu tidigare; redan i låg- och mellanstadiet. Dåligt mående hos ett barn kan till exempel handla om familjeproblematik eller en funktionsvariation hos barnet eller föräldrarna. Insatsen kan exempelvis vara att förmedla information genom en föreläsare, lotsning till rätt stödinsats (både kommunala och regionala) samt information om patient-, brukar-, och anhörigföreningar och vad de har att erbjuda.
Det andra handlar om kontinuitet. Om jag fick drömma och önska fritt hade jag velat att det för varje individ fanns en kontinuerlig vårdkedja som startar från det att en kvinna är gravid och som sedan fortsätter livet ut.
Det tredje handlar om att samla insatser för barn och unga på samma ställe. Tänk dig en stor byggnad där du har allt under samma tak; vårdcentral/närhälsa med BVC och MVC, tandläkare, psykiatrisk mottagning för vuxna och barn, habilitering, rehabilitering med fysioterapeuter, missbruks- och beroendemottagning inklusive provtagning, boendestödsenhet och arbetsmarknadsenhet. Här ska det även finnas en filial från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ett exempel från verkligheten finns faktiskt. Det är Tjörns kommun, där man arbetar utifrån den så kallade Tjörnmodellen. Här finns mycket inspiration att hämta!
En stor fördel med att ha alla instanser samlade under samma tak är att man kan upprätta ett gemensamt dokumentationssystem. Det blir därmed möjligt för individens vård- och stödkontakter att snabbt få en överblick och fortsätta arbetet i riktning mot individens mål.
Som medborgare har jag rätt att få samma högkvalitativa vård såväl i Ystad som i Haparanda. Det ska inte heller göras någon skillnad utifrån vad du söker stöd för. Vården ska vara av lika hög kvalitet vare sig det gäller somatiska sjukdomar, psykiatriska sjukdomar/tillstånd eller beroende- och missbrukssjukdomar. Ett sätt att tillhandahålla detta är genom exemplet med socialmedicinska mottagningar för barn, unga och vuxna som jag nämnde ovan. Där kan samverkan ske snabbare och enklare och där kan tillgängligheten bli högre. Med en socialmedicinsk mottagning i varje kommun är jag övertygad om att vi hade kommit en bra bit på vägen mot en mer jämlik vård för barn och unga, likväl som för vuxna.