Mänskliga rättigheter och psykisk (o)hälsa

Sedan barnsben har Agneta Persson varit intresserad av frågor som rör mänskliga rättigheter. Idag arbetar hon med det som grund på NSPH Västra Götaland. Här berättar hon om arbetet, engagemanget och mänskliga rättigheter kopplat till psykisk (o)hälsa.

Hej Agneta!

Mänskliga rättigheter är väldigt brett. Vill berätta hur du brukar sammanfatta området?

– Det finns ett antal principer som mänskliga rättigheter bygger på. Tre av dem ger en bra grund att stå på. Universalism innebär att alla är födda fria och lika i värde och rättigheter. Icke-diskriminering handlar om att man inte får göra skillnad på människor, till exempel utifrån kön, ålder, etnicitet och religion. Kränkningsförbud betyder att de mänskliga rättigheterna inte får användas för att kränka andra. Mina rättigheter tar slut där dina börjar.

– När jag föreläser om mänskliga rättigheter får jag ofta frågor om hur jag ser på det i relation till omvärlden, där rättigheter utmanas och krossas. Det är lätt att prata om mänskliga rättigheter vid fred och i samhällen med goda resurser, och lätt att tappa hopp om dem när hemska saker sker. För mig blir det ännu viktigare att stå upp för de mänskliga rättigheterna och inte ge upp, då kan det bli ännu sämre. Det behövs hopp och att börja i det lilla. Där kan vi göra skillnad.

Det är lätt att tappa hopp när hemska saker sker. För mig blir det ännu viktigare att stå upp för de mänskliga rättigheterna och inte ge upp…

Om vi fokuserar på mänskliga rättigheter kopplat till psykisk (o)hälsa – vad skulle du vilja belysa? Vilka utmaningar finns?

– Det finns ett antal konventioner inom mänskliga rättigheter. Den senaste antogs 2009 i Sverige och handlar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, till exempel psykisk ohälsa.

– Psykisk ohälsa är ett område där mänskliga rättigheter kan ställas på sin spets och utmanas. Rättigheter kan krocka och dilemman kan uppstå. Till exempel kan rätten till integritet och självbestämmande utmanas vid tvångsåtgärder, men även försummelse är en kränkning av mänskliga rättigheter. Jag brukar pratade om sådana dilemman som en balansvåg, där man inte ska använda mer makt eller tvång än vad som är absolut nödvändigt. Tyvärr används tvång för mycket nu. Det sägs att förbättringar måste ske, men det är dags att gå från ord till handling.

– Vård och delaktighet är centrala delar av mänskliga rättigheter kopplat till psykisk hälsa. Idag kan rätten till vård försvåras i och med ett ökat fokus på eget ansvar och digital kompetens. Jag tänker även på det mänskliga mötet och att det borde prioriteras högre att bygga relationer och förtroende mellan patienter och personal. Det pratas mycket om följsamhet till vård och det bygger ju på förtroende. ”Att hjälpa i svåra relationer” är ett bra exempel på hur man kan arbeta med det, men generellt jag skulle vilja se ett skifte med ökat fokus kring det.

Psykisk ohälsa är ett område där mänskliga rättigheter kan ställas på sin spets och utmanas. Rättigheter kan krocka och dilemman kan uppstå.

Kan du ge exempel på hur NSPH Västra Götaland arbetar med mänskliga rättigheter?

– Alla på NSPH Västra Götaland gör det egentligen. Grunden i vårt arbete är ju att stärka människor genom bland annat delaktighet – och det är ju mänskliga rättigheter. Det kan till exempel göras genom brukarrevisioner eller Peer Support.

– Mer konkret föreläser jag om mänskliga rättigheter och sitter med i olika grupper inom området. I MR-nätverket ses olika verksamheter, däribland Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborgs universitet, Västtrafik och Personligt Ombud. Samråd funktionshinder är ett annat exempel. Vi har även besökt MR-dagarna, som är ett årligt internationellt möte. Där samlas professionella, politiker, egenerfarna, aktivister och studenter för att samtala kring mänskliga rättigheter. Det är ett väldigt givande och utvecklande uppdrag att arbeta med mänskliga rättigheter som grund. Att så små frön som leder till något bra, så som ökad egenmakt hos brukare/patienter.

Grunden i vårt arbete är ju att stärka människor genom bland annat delaktighet – och det är ju mänskliga rättigheter.

Det hörs att du är väldigt intresserad av området. Varifrån kommer ditt engagemang kring frågor som rör mänskliga rättigheter?

– Det börjar med min mamma. Hon hade ett starkt samhällsengagemang och rättvisepatos som hon förde vidare till oss barn, så mitt intresse för omvärlden började redan när jag var liten. I vuxen ålder har jag läst ämnen på universitet som på olika sätt har med mänskliga rättigheter att göra. Det har varit en krokig väg, som till slut gjorde att jag landade här på NSPH Västra Götaland, där jag utgår från de mänskliga rättigheterna i mitt arbete.

– Jag tror att intresset för området växte i och med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa och situationer där jag har blivit illa bemött. Jag vill göra det jag kan för att det inte ska hända någon annan – och då börjar det med mänskliga rättigheter för oss som grupp.