Röster om egen erfarenhet: Lisa, Anders och Magnus om samarbete mellan egenerfarna

Vad innebär det att arbeta med egen erfarenhet av psykisk ohälsa? Varför är den egenerfarna kunskapen viktig? Hur samarbetar vi inom brukarrörelsen? Och hur ser våra, de egenerfarnas, återhämtningsresor ut? Den egna erfarenheten genomsyrar hela NSPH Västra Götaland. I den här serien berättar personer på NSPH Västra Götaland och i våra nätverk om olika perspektiv av området.

Lisa är kommunikatör och samordnare för brukarstyrda brukarrevisioner på NSPH Västra Götaland. Tillsammans med Anders och Magnus, två föreningsrepresentanter i Skaraborg, genomför hon just nu en brukarrevision på två vårdcentraler i Skaraborg. Här berättar de hur det är att samarbeta med andra egen- eller anhörigerfarna inom brukarrörelsen och vilken betydelse sådana samarbeten har.

Kan ni berätta något om era erfarenheter av psykisk ohälsa och hur ni arbetar eller engagerar er inom området?

– Jag grundade föreningen Compassen för snart 25 år sedan eftersom jag upplevde att en stor grupp barn var ensamma och hade svårt med fritidsaktiviteter i min hemkommun. Vår främsta målgrupp är personer med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och jag har själv en NP-diagnos. Att hjälpa en annan människa som upplever svårigheter när samhällets stöd inte räcker till har ett väldigt stort värde för den drabbade och dennes anhöriga, samt för samhället i stort. (Anders)

– Min erfarenhet av psykisk ohälsa är främst som anhörig. Jag har växt upp med en bror som har autism och intellektuell funktionsnedsättning, vilket har gett mig insikt i de dagliga utmaningarna och behov som finns. Dessutom har min son en NPF-diagnos, vilket ytterligare har fördjupat min förståelse och engagemang i dessa frågor. Jag är engagerad i Attention Skaraborg, som ger mig möjlighet att stötta andra i liknande situationer och bidra till ökad medvetenhet och förståelse i samhället. (Magnus)

– Jag arbetar på NSPH Västra Götaland, som kommunikatör och samordnare för brukarstyrda brukarrevisioner. Jag har erfarenhet av olika former av ångestproblematik, till exempel GAD och panikångest. Idag kan jag hantera mina besvär, men jag tror samtidigt att jag kommer behöva förhålla mig till ångesten livet ut. Det är en del av mig. (Lisa)

Hur ser ni på den egna erfarenhetens roll i pågående samarbete med brukarrevisionen?

– Vi är lika, men ändå olika i våra erfarenheter av psykisk ohälsa. Det skapar en intressant dynamik. Det faktum att vi har någon sorts erfarenhet av psykisk ohälsa är det som förenar oss. Att ha sett psykisk ohälsa, vård och stöd inifrån tror jag påverkar hur vi väljer att genomföra brukarrevisionen, till exempel vilka frågor vi ställer och vilka områden vi lägger störst vikt på. Bemötande är ett sådant område. Jag tror samarbetet och urvalet av frågor skulle ha sett annorlunda ut om vi inte alla kom från brukarrörelsen och delar inifrånperspektivet på psykisk ohälsa. (Lisa)

– Jag kan känna igen mycket av det som beskrivs i mötet med människor som upplever besvär. Jag tror att mina egna erfarenheter är viktiga framför allt för de som har påbörjat sin resa inom vården. Det kan vara en viktig faktor när brukarrevisioner som denna ska genomföras. Jag bidrar gärna med mina egna upplevelser i olika sammanhang, men har stor respekt för att frågorna är mångfacetterade och att varje person har sin unika historia. (Anders)

– Att möta personer med liknande erfarenheter och dela våra insikter och idéer skapar en stark känsla av gemenskap och förståelse. För mig har den pågående brukarrevisionen varit spännande att arbeta med och en ny metod som jag fått lära mig. Jag tror den har potential att förändra samhällsstödet, framför allt om verksamheter systematiskt investera i att ta in brukarupplevelser i sitt förbättringsarbete. (Magnus)

Vad vinner vi på att samarbeta och utbyta erfarenheter inom brukarrörelsen?

– Genom att dela våra olika perspektiv och insikter kan vi utveckla bättre och mer effektiva stöd och tjänster för personer med psykisk ohälsa och NPF. Vårt samarbete leder till en djupare förståelse för de behov och utmaningar som våra medlemmar och deras anhöriga möter. Samarbetet gör oss även mer uthålliga. Att vara del av en gemenskap där vi utbyter erfarenheter och stöttar varandra skapar en känsla av samhörighet och empowerment. Det ger oss kraft och motivation att fortsätta vårt viktiga arbete och att kämpa för förändring och förbättring. Samarbete inom brukarrörelsen är en nyckel till att uppnå våra gemensamma mål och göra verklig skillnad. (Magnus)

– Att möta egenerfarna med olika perspektiv ger ytterligare dimensioner i arbetet med psykisk hälsa. Det är viktigt att utbyta erfarenheter och kunna samlas för att tala med en röst i viktiga frågor. Även om vi alla är unika och tillhör olika föreningar med olika synsätt, kan vi alltid enas kring förbättrad psykisk hälsa. Denna röst får aldrig tystna. (Anders)

– Förutom att samarbeten gör att vi får en starkare röst i samhället tror jag att det stärker oss själva och vår tro på det vi gör. Det blir en påminnelse om att vi är många, att vi har kapacitet att organisera oss och att vi har värdefulla perspektiv att bidra med inom området. (Lisa)